VI ÄR GRAVIDA IGEN!!

Avslutar bloggen pga missfall. Men vi är på väg upp på hästen igen så förhoppningsvis dyker det upp en ny blogg snart.

Var in till gynmottagningen vid lunch och gjorde ett VUL (Vaginalt ultraljud) och fick se "räkans" hjärta slå. BM sa att det såg bra ut men att blödningen kunde vara början på ett Missfall men det kunde lika gärna gå bra.

Nu är det bara att vänta och se. Men det har redan fallit massor med tårar.

Vaknade imorse och blödningen har tilltagit. De kändes skönt. Men smärtan finsn kvar i magen och jag är enormt orolig att vi ska mista "räkan".

Känns så skönt att jag kan prata med min sambo om detta. Han får höra alla äckliga detaljer och tar det med ro.

Ringde iallafall MVC och fick prata med världens gulligaste barnmoska, en manlig. Han rådde mig att ta kontakt med gynmottagningen för en kontroll. Mest för min egen oro för han trodde inte det var någon fara. Det var mer vanligt än ovanligt med blödningar i början av graviditeten.

Han lugnade mig lite men nu väntar jag på att gyn ska ringa mig så jag får göra en kontroll och se varför jag blöder och varför jag har ont.

Ikväll fick jag en mindre blödning. Jag vet att det är fullt normalt men jag blir ändå orolig. Ska ringa BM i morgon för att få göra en kontroll.

Jag har ju tyvärr haft missfall tidigare.

Jag känner fortfarande inte av något illamående. Jag är kanske lite tröttare än vanligt men det är svårt att avgöra när man jobbar som jag gör.
Har fått större bröst samt större mage, lite stickningar i magen till och från men inget som jag reflekterar över.

Mår jättebra!

I väntan på min dotter såg man skillnaden markant.

Om jag räknat någorlunda rätt så har vi precis gått in i vecka 9 och nu är det precis som jag minns det när jag väntade dottern.

Mina bröst är redan så stora att min normala BH är för liten, jag har en putande mage som redan är svår att dölja trots att jag börjar på 62 istället för 55 kg som jag började på vid min tidigare graviditet.

Våra närmaste har vetat i ca 1 vecka medans en av mina bästa vänner har vetat i snart 4 veckor. Men på jobbet är det fortfarande hemligt. När ska man berätta för chefen?